Fortsätter lite på ämnet från igår, vill bara komplettera lite. Vill först påpeka att "sjukdomen" inte är något försvars grej för allt dumt man gör medans man är full eller hög! För man också sluta som man kan lyckas antingen med hjälp eller utan. Det är därför rehabiliterings hem finns till en början! Men då måste vilja också finnas, som egentligen med allt. Så de jag menar att alla kanske inte upplever som jag med en förälder som har hamnat snett, eller andra kanske har de sju gånger värre än vad jag någonsin har upplevt! Tänkte så ingen som har läst har tagit illa upp. Utan jag skrev bara från mitt eget perspektiv.

Och jag accepterar inte eller rättare sagt så hatar jag droger utav någon form, så jag accepterar inte min pappas val av levande men jag kan inte göra så mycket mer än att erbjuda min hjälp den dagen han beslutat att verkligen sluta! Men jag kommer alltid finnas för honom ovasett vad!

Sen finns alltid någon som kan påpeka att har man inte testat droger så vet man inte vad man pratar om, men jag kan säga att leva med att uppleva baksida av detta har avskräckt mig att ens vara närheten vad droger ens heter! Och jag vet att alkohol också en slags drog, men den är inte förbjuden och jag dricker inte heller speciellt ofta och har aldrig gjort på grund av vad jag har upplevt! Och detta gäller inte bara min älskade pappa utan alla kompisar man hade någon slags kontakt med förr och även en del släkt medlemmar.

Sen har man träffat på "idioter" som tycker att missbruka och bruka att de två helt olika saker, men får en annan som står bredvid och får titta på är de ingen skillnad!!

Och jag vill inte ha något medlidande utan jag vill bara skriva av mig lite! Och detta är inget måste för någon att läsa!!! Men jag vill tacka alla fina underbara vänner och min underbara familj som finns där.

Att leva med en pappa som har "sjukdomen" alkolism och narkotika problem, de har inte varit de lättaste varje dag är en oro att han ska försvinna från mig! De här kan låta dumt men de finns ingen bättre pappa än honom!! Har aldrig önskat mig någon annan, alla gånger man har skämts över honom när jag var tonåring och mamma besluta att berätta allt för mig ångrar jag idag att jag gjorde! Han har aldrig glömt av en födelsedag, i alla snart 24 år. Sen säger jag inte att de inte fanns som dagarna som när jag var liten man satt hemma och vänta på honom men han aldrig hörde av sig, då kunde jag inte förstå varför men idag kan jag! Men han har faktiskt en "sjukdom". De kunde jag inte förstå då när mamma sa men idag kan jag de. Fast vi kan bli såna ovänner och jag kan bli fruktansvärt arg på honom så jag inte vill prata med honom på ett tag, så älskar jag honom över allt annat! Min mamma sa aldrig något dumt om honom till mig, och de tycker jag idag är väldigt bra, för jag kunde nog ha påverkats av de när jag var mindre, innan hon tyckte jag var tillräckligt gammal för att förstå sanningen om honom, varför han kunde strunta i och höra av sig eller varför de gick i sär när jag var liten, eller varför vi bodde hos en familj när jag var liten. De var ett av dom starkaste minnen jag har, de var jag var ca 2-3 år och vi bodde hos dom och min mamma måla min säng lila, och hönsen som familj hade på gården som sprang runt lösa! Där fick vi bo pga av min pappa, hos en familj med hemlig identitet. Men inget av de här gör att jag någonsin kommer älska min pappa mindre. De finns så mycket mer dåligt, men de kan inte överväga allt bra! Många gånger jag hälsa på fängelset, då visste jag vart jag hade honom och de kändes skönt, och veta vart han för han kom ingenstans! Sen finns de även jobbiga saker som hans vänner som känner igen mig som "smal mickes" dotter. Men han har även bra vänner som bryr sig om honom och de tackar jag även för. Jag är så glad över att ha min pappa!!!

Och Så stolt min pappa va när han kom upp till BB och fick se sitt barnbarn för första gången, kommer aldrig hindra Neo att ha kontakt med sin morfar.

Jag kände att jag behövde skriva detta, inte för någon medkänsla eller tycka synd om grej för de vill jag absolut inte ha!! Jag kan tycka att jag har världens bästa föräldrar!! Alla har sina dåliga sidor ovs om man är förälder eller inte.