Precis som rubriken låter så har de nu gått en månad och 4 dagar sen jag fyllde år och min farbror dog! Imorgon är de begravning, och jag följer inte med!! De känns ju konstigt men ändå inte pga jag kände honom inte. De känns konstigt att ens skriva att jag inte känner min egna farbror.. Men de är så de är med det livet som vissa väljer! Tack vare min farbror som jag faktiskt "känner" hans sambo var de som hörde av sig angående begravningen, så de påvisar väl lite att jag och min far har inte den bästa kontakten heller men som jag skriver innan så är de för livet man väljer att leva!! Nedstämd och ledsen är jag för på nått sätt ville jag med.. Min älskade faster ska med, åh jag saknar henne!!

Går faktiskt knappt en dag utan jag tänker på hur mina fastar, farbröder och kusiner hur de har de och hur de ser ut! Men en dag innan de händer något annat hemskt kanske jag faktiskt får chansen att träffa dom!

Blir så arg på folk som försvarar droger överlags, hur kan ni försvara de här?! De finns inte ett enda bra argument.. Saknar min pappa så de gör ont i hjärtat emellanåt..

Nu känner jag mig tom igen och jag vet inte egentligen hur jag ska förklara känslorna överhuvudtaget, de blir så mycket på en gång!

Hoppas du har de bra där uppe Kenneth och jag är säker på att begravningen för dig blir fin!