Direktlänk till inlägg 7 september 2013
Erkänna att något faktiskt är fel är ett stort kliv för mig! Alltid trott att man klarar allting själv, och de kommer som en käftsmäll när man inser att man faktiskt inte gör de! Men jag är inte arg längre på saker och ting som har hänt! De har övergått till tårar! Men nu ska jag bara resa mig upp igen! Bearbeta allt grundligt, de kommer ta tid, men de får de göra. Kan inte hoppa över allt hela tiden som jag har gjort de sista halvåret, ska jag funka som människa och framförallt mamma så måste jag ta tag i detta! O sluta tro att allt löser sig självt och blir bra.. Sakta ner tempot lite.
Jag kommer komma tillbaka som en starkare och bättre människa, för man lär sig alltid nått nytt! Men man känner sig jävligt naken när man erkänner för sig själv och andra att nått är fel..
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
|