Inte den bästa rubriken, men tyvärr så kommer jag för mig själv koppla min födelsedag med min farbrors bortgång! Jag hann aldrig träffa dig som jag länge har velat, pratat med min pappa många gånger att jag vill träffa mina farbröder och fastrar och kusiner! Jag känner knappt någon, förutom min ena farbror och hans ur gulliga sambo. Min älskade faster har jag inte träffat sen jag var 11 år tror jag, Min tredje fabror har jag träffat när jag var liten, min andra faster tror jag inte ens jag har träffat! Kenneth hann jag heller aldrig träffa! Och ja jag blir arg på mig själv att jag inte tog tag i de och sökte upp honom, men jag var väl också rädd för vad jag skulle säga om han ens ville träffa mig. Ledsen är jag också, de var ändå min farbror! Se nu vad sprit, tabletter och droger gör!! Blir så arg också när alla försöker få de legaliserat!! De förstör mer än vad de någonsin kommer hjälpa någon! De splittrar också familjer/släkt..

Jag skriver från mitt egna perspektiv!

Prata med pappa och han verkar må bra fast omständigheterna just nu, och de lugnar mig. För nu vill jag inte förlora honom!

Vila i frid Kenneth!!